Jag sitter och gråter...

...efter att ha sett "Så mycket bättre" i efterhand

Igår slog vi ett fantastiskt rekord; kamratgänget genomförde sin 25.e alternativa julmiddag på raken. Vi har träffats i december varje år sedan vår studietid tillsammans med våra respektive . Startsträckan är noll, we have some catching up to do. Men det innebar att jag missade programmet igår. Tre reflektioner:

Ebbot har aldrig varit så nykter 

Lill släppte handbromsen och avstod sitt signatursound med pratsång och presenterade en soulsångerska som vi aldrig kunnat ana.

Agnes lämnade också sin comfort zone, klubbmusiken, och gjorde en fullständigt underbar hittig Instant repeater 99. 

För att kanske ha den smalaste katalogen så gjorde sig Ebbots låtar fantastiskt bra och personliga. Titiyo som Sveriges svar på Patti Smith, Dageby som helt plötsligt fick flyt...

En stilla undran, när skall bandet få den cred det förtjänar?

Rain dogs

Nostalgitripp

Tom Waits på Draken för hundr...trettio år sedan. Fick en Flashback av att lyssna på gammal vinyl. Stora artister var i Sverige och på något konstigt vis fick man alltid biljetter. Det är klart ibland samsades man med brontoråttorna på Hötorget i väntan på att Svala och Söderlund skulle öppna. Det var tider...

Musik: "Time" Tom Waits

Dryck: Francis Ford Coppola Diamond collection zinfandel

Författare: Deon Meyer

Framtiden

Varit på ett event idag och lyssnat på Stefan Hyttfors. Vem kan sia om framtiden? Hyttfors spekulerade i alla fall på ett underhållande sätt. http://www.hyttfors.com/

Woody Allen

Blue Jasmine!

Se den!

Mytomani får ett nytt ansikte.

Cate Blanchett i sitt livs roll

Fritz Lang

Såg just "M" av Fritz Lang. Förvånansvärt hur modern den kändes i plot, bildspråk och dialog. Överspel á la 30-tal får man på köpet.

Värd att se

Nu får jag leta reda på Metropolis och se om den oxå håller måttet

Japan

Nytt besök i Japan. Som vanligt alldeles överrumplad av myllret, dofterna och tempot.

Efter en riktigt behaglig resa med Lufthansa, inkl stödstrumpor, så har vi hunnit inkvartera oss, ätit en superfräsh middag (inga halvfabrikat här inte), gjort en snabb rekognoceringstur i närområdet innan vi återvände till hotellet för att försöka komma till rätta med jetlagen, 7 timmars skillnad. I morgon väntar en utflykt till Yokohama för att se hur sonen bor och verkar. De har också lovat att ställa till med ett stort fyrverkeri för att fira vår bröllopsdag.

Gamla Hjältar 3

David Bowie
Hans nya album, det första på 10 år, knäcker det mesta.
Precis som Rolling Stones, Pink Floyd och Prince spelar han i en helt egen liga med en omedelbar igenkänningsfaktor.
Två smakfulla videos kommer med i paketet.



Rekommenderad läsning: Bengt Ohlson "Rekviem för John Cummings"

Gamla Hjältar 2

Jag har åkt en del bil på slutet och fördrivit tiden med att lyssna på 15 timmar med demos och outtakes med Rolling Stones; The Black Box, Place Pigalle och Voodoo Brew.
Det känns tryggt att även så etablerade artister famlar i blindo innan de hittar rätt. Ibland polerar man nog för mycket, en del demos har ett obönhörligt sväng som inte alls finns kvar på albumen.
Mick Jagger får nog lägga ner många timmar på att få till sången, i och för sig är texterna långt ifrån klara men nog låter det väl kryckigt emellanåt
Keith Richards överraskar med kreativt akustiskt spel.
Ron Wood verkar kunna spela vad som helst men fastnar ibland i suspekta atonala rytmiska mönster man känner igen från soloalbumen
Charlie Watts gör sitt jobb men när det klickar till med Keith så uppstår omedelbart Stones-svänget

För övrigt anser jag att Doom & Gloom är en förträfflig låt och Noomi Rapace skapar en nödvändig spänning i videon

Gamla Hjältar 1

I melodifestivaltider kan man ju fundera på det här med hur viktigt det är att skapa ett varumärke och hur snabbt man kan förstöra ett.
Artister med etablerade karriärer, med en fast och trogen publik ställer upp i ett sammanhang som knappast kan gynna deras fanbas.
Vad säger Hammerfalls fans om Joacim Cans försök att bli folklig. Konsten att döda en internationell karriär
Vad säger Mustasch fans om Ralf Gyllenhammars försök att bli folklig. Konsten att döda en internationell karriär
Och även om Mats Ronanders karriär verkar litegrann  on hold så kan väl knappast det buskisnummer han deltog i skapa en tillräckligt stor ny publik för att ersätta den cred han ändå åtnjöt innan framträdandet. Det är klart man inte kan leva på cred men ändå...