Nya upplevelser

Svampsåsen till älgsteken hemma hos Claes och Marie - Ni som var där vet vad jag talar om. Intages med andakt i goda vänners lag.
Rolling Stones har äntligen släppt en officiell version av bootleggen Brussels Affair - live 1973. Fantastiskt ljud. Fantastiskt tight, Fantastiskt låtval, Fantastisk Mick Taylor. Detta måste vara århundradets bästa liveskiva med århundrandets bästa band på toppen av sin förmåga. Intages i stora högljudda doser
Ornellaia är ett vinhus i Italien som tillhör de mest ambitiösa. Prislappen på deras prestigeviner ligger dock lite för högt för en vanlig dödlig. Deras 3.e-vin däremot finns just nu till en mycket rimlig peng, ett fantastiskt vin som inte bangar för nå't. 169:- Le Volte. Meddelas endast på detta sätt. Intages utan restriktioner i alla sammanhang.
Håkan Nessers "Maskarna på Carmine Street" visar upp en annan sida av hans författarskap än Van Vetereen-serien. Mycket läsvärd. Intages utan besvär i bästa fåtöljen framför brasan.

Hail, Hail Rock 'n' Roll

Jag har äntligen fått se filmen om Chuck Berry där Keith Richards producerat musiken. Jag måste säga att många av mina fördomar kom på skam. Jag hade fått uppfattningen att Chuck var en riktig skitstövel som hunsade med inhyrda musiker och snabbt drog iväg med pengarna. Och visst skymtar det fram emellanåt men det bestående intrycket är ändå det showmanship och den energi han visar under konserten. Visst mattas det lite under vissa låtar men engagemanget är stort och publikkontakten magnifik. Även under de dokumentära bitarna visar han en spirituell och reflekterande sida som jag inte alls hade en aning om.
Det är skojigt att se med vilken respekt de stora stjärnorna som gästar rör sig omkring honom, Keith Richards är som en liten skolpojke. Den enda som otvunget går in och gör sin grej är Eric Clapton.
Den scen som man brukar referera till i denna film, när Keith och Chuck nästan råkar i handgemäng, är bara en liten episod i denna mycket intressanta film med fantastisk musik och glöd.

Musik: Rolling Stones "Oh Carol" från "Get Yer Ya-Ya's Out"
Litteratur: Keith Richards "Life"
Dryck: Mint Julep

Rockabilly....?

Jag är ju ingen rockabillykille egentligen men Fatboy skapar ju ett sånt sväng så man baxnar och är det inte Marcus Källström, från Borlänge på trummor?
Jag hittade en en skiva med Mats Ronanders Stockholm Stoner i en rea-låda på Konsum i Hagfors (så kan det gå). Jag har bara hört talas om det projektet men det var bitvis en glad överraskning. Det öppnar med starkaste låten, The Bridge, och sen svajar det det lite hit och dit men ett kompetent band som ger bra uppbackning räddar resan. Malla får utrymme för munspelande och fräcka licks. Man känner arvet efter Low Budget Blues Band men kanske mest från "Country File".Det blir lite för slickt ibland men tämligen mycket tuggmotstånd. Skivan är från 2008 så jag ligger ju lite efter men det är ändå skönt att höra ett sådant engagemang från en av våra största rock-ikoner. Det finns ju en del bra munspelare i landet; Jalle i Wilmer X, Peps Persson och Louise Hoffsten men Malla är nog ändå elegantast. Mer sån't.
Jag hade nöjet att få se Ronander i Smedjan i Stjärnsund för några år sedan. Det var han ensam tillsammans med Benneth Fagerlund har jag för mig. Ett bra, intimt framträdande där han framförde det viktigaste ur sin repertoar och berättade anekdoter ur sitt artistliv. Det kanske är dags att Malla får sin egen radioshow i Ron Woods anda precis som Niklas Strömstedt fick ärva Costello's koncept

Jag har precis upplevt något överraskande läsmässigt. Lärjungen av Hjort & Rosenfeldt. Jag inser efter ett tag att jag känner igen storyn men jag tror inte att jag läst den förut. Den är utgiven 2011 så det borde jag ändå komma ihåg. När jag läser vidare ser jag plötsligt Rolf Lassgård framför mig och inser att jag sett den på TV. Nu lyckas man tydligen sälja storyn till TV-produktion först och ger sedan ut den som bok. Intressant.

Musik: Stockholm Stoner
Läsning: Jag plöjer Harlan Coben just nu
Dryck: Allt om mats stora vinnummer är ute nu och det är ju alltid intressant att jämföra sina egna intryck med förståsigpåarnas. Ett vin som kom långt ner i deras bedömning men som vi ofta återkommer till här hemma är Velletri. Ett italienskt vin som har en alldeles egen karaktär. Hata eller älska...? Det är upp till er. Var det inte Thåström som sa: "Vi hatar inte vi älskar, vi är Stockholms stjärnor..."
Peace & Love

Ska jag sluta tjata? - P&L III

OK sista tillbakablicken. Niclas Frisk på R'nR Heaven. Atomic Swing, A Camp mm. I detta lilla format, två akustiska gitarrer och ett keyboard, såg vi en musikant. Publiken var liten men engagemanget totalt. Peace & Love.
Största intrycket lämnade dock M.I.A. Det var på riktigt. En fullkomlig ångvält av rytmer, musik, bilder, kraft, sex och POWER.
På skiva har jag aldrig lyckats förstå hennes/bandets storhet men på en stor scen, i sommarnatt, så kom världen utanför oss lite närmare. M.I.A levererar en fullödig show som rapporterar om en annorlunda verklighet utan att för den skull vara mindre sann. Det är snyggt förpackat men de låter oss aldrig glömma allvaret bakom den massiva, glänsande, pulserande fasaden. Som sagt; This is for real!

Jag är klar med Lundell; Han äger fortfarande språket men glöden bakom orden saknas. Han rapporterar om ett land i upplösning men mer pliktskyldigt än av behov. Blicken för fenomen i vardagen finns kvar, men det levereras mer som rapporter än som nyfikna betraktelser. Jag rekommenderar ändå boken, det är få som har sånt flyt i språket som Lundell men jag önskar ändå lite mer genuint engagemang.

Höst. Lång fredag. Vi avslutade dagen med fläskfile, kantarellsås och en sydafrikansk shiraz.

Hörde en gammal goding på radion under matlagningen. Glada 80-tal, kom tillbaka, allt är förlåtet utom kanske de mest extrema axelvaddarna. Släpp dansråttorna loss här kommer Feargal Sharkey:

Peace & Love II

När jag ändå är i farten...
Peace & Love
Jag upplevde många bra uppträdanden men de största upplevelserna hade jag faktiskt utanför festivalområdet. På Rock 'n' Roll Heaven fick man komma ordentligt nära artisterna och känna riktig klubbstämning.
Sahara Hotnights såg jag på Venusscenen på onsdagen. En habil spelning som inte riktigt lyfte i den ljusa sommarkvällen. På torsdagen däremot på Rock 'n' Roll Heaven. Tätt och tufft. Attityd hela vägen. Och vilken trummis... Lite tråkigt att de körde precis samma setlist. Någonstans mitt i kom en kommentar: "Vi tänkte köra en låt men vi måste ta dem  rätt ordning för ljudkillen!"
Sator samma sak, en intensiv show på Venus men på den lilla klubben kom de verkligen till sin rätt ( Men vart tog Hasse Gäfvert vägen). Här hade vi en friare inställning till vad som skulle göras på scen. Spänande gästartister oxå, bla Joppe Pihlgren. Jag lämnade lite tidigt för att se en annan av Borlänges stoltheter nämligen Prop Dylan. Han drog fullt hus på Tropico-scenen och piskade upp stämningen ordentligt. Om de inte hotat med att stänga av strömmen hade han nog spelat tills solen gick upp.

Att läsa: Just nu Ulf Lundell "Allt är i rörelse" Tveksam så här långt
Att lyssna: Gotan Project
Att dricka: I oktobermörkret passar en riktig cowboybourbon fint. Tjusig flaska dessutom: Bulleit Bourbon

Peace & Love

Hösten är här och lite nostalgiskt tänker jag tillbaka på de underbara dagarna under Peace & Love. Många bra band, god stämning och många roliga möten.
En ganska otippad upplevelse; Festivalens stora dragplåster Bob Dylan, som dessutom har fått fina recensioner från tidigare uppträdanden från turnén, kliver på nästan precis i tid. Bandet ser elegant ut. Storbildsskärmarna visar en statisk bild på scenen. Showen börjar lamt även om det är gamla klassiker vi hör. Alla i bandet byter instrument mellan varje låt. Dylan själv ser ut som en frikyrkopastor från en gammal westernfilm. Konserten saggar fram. Efter sex-sju låtar ger jag upp och går in på VIP-området för att ta en öl. Helt otippat ser jag Mikael Wiehe i baren. Han som gjorde alla översättningarna till Tottas Dylanskiva om jag minns rätt. Och det kan jag förstå att det är bekvämare och trevligare att stå där än ute i massorna framför scenen men att han skulle vara så ointresserad av denna gamla hjälte trodde jag inte. Hela hans uppmärksamhet är riktad mot två hårdblonderade 50-taggare med stor framvikt. Den ena i en osannolik cowboyhatt och Pradaväska. Diskussionen är väldigt intensiv och Dylan kämpar förgäves för att nå fram.
Sensmoral(?): Även en hårdhudad idealist med anor från 60-talets vänsterrörelse kan ha världsliga intressen.

Dylan då? Jo konserten tog sig, bandet trampade gasen i botten och lyckades få till ett skapligt sväng. Men det gav ändå en känsla av att det var en vanlig dag på jobbet. Inget att springa benen av sig för.Ändå kan jag säga att detta var den bästa av de fyra konserter jag sett med honom. Han har varit fullständigt odräglig (både mot bandet och publiken) och ofokuserad vid de tidigare tillfällena.

På motorvägen

Bilen framför mig på motorvägen har svajat betänkligt i hastighet och jag skall precis till att köra om när den också börjar svaja mellan filerna och jag vågar inte fullfölja omkörningen. När jag tittar lite ordentligare ser jag en  kvinna som med långa drag kammar sig  samtidigt som hon tittar sig i spegeln bakpå solskyddet.
På en motorväg.
I 100 km/h.
I Sverige
Idag.
???

En bra dag

Jag vaknade med ett leende.
Frukostgröt som vanligt, ett snabbt Soduko.
Fotoutställning på Magasinet. Anders Petersén. Underbara vardagsbilder på vanligt (?) folk i en underbar miljö. Som vanligt blir jag uppfylld av..... lust att göra saker, när jag är på Magasinet. Smarta lösningar gör denna brutala lokal till en intim salong.
Det var sista dagen på utställningen, tur att vi hann dit.
Ut till stugan sedan. Mycket pyssel och lite tid. I dag hann vi i alla fall med förvånansvärt mycket. Som vanligt tråkigt att åka hem men vardagen väntar.
Vi avslutade med grillad fläskfile med ris och kantarellsås och ett vin från Ribera del Duero.

Litteratur: Donna Leons kriminalhistorier från Venedig lyfter inte alltid men miljö- och matbeskrivningarna är alltid ett nöje att läsa.

Musik: Cornelia "Teardrops" en något uttjatad låt som ingen kan göra bättre än originalet med Womack & Womack. Cornelia kommer i alla fall riktigt nära i sin skandinaviskt svala tolkning.

Dryck: Just idag passade vinet utomordentligt till maten; Aventino 200 Barrels 2008

Werner Herzog

Herzog gjorde en film som heter Strozcek någon gång i tiden. Den handlar om en alienerad figur som kommer vilse i USA som jag minns. I slutscenen åker han runt, runt i en linbana i en evig loop.
Anledningen att jag kom att tänka på just den scenen är att jag igår vid lunchtid gick förbi en tämligen öde parkeringsplats där en yngling i en tämligen ny och sportig BMW åkte runt, runt medan han pratade i mobiltelefon. Varje varv fick han lov att göra en väjning på samma plats för att undvika att köra på en parkerad bil. Ibland funderar jag ...

Årets mest gripande

Kristian Gidlund som spelar trummor i Sugarplum Fairy bloggar om sin kamp mot cancern.
Läs!
ikroppenmin

Svea Popp i Borlänge

Vi hade en spelning i Borlänge igår. Vi tävlade mot en varm sommarkväll som lockade till utomhusaktiviteter så det var ganska glest på dansgolvet. Men de som var där visade ändå god energi. Temperatur och luftfuktighet i lokalen var hög så all heder till dem som trotsade värmen inomhus. Att bandet svettades hör ju mer till spelets regler.
Det är alltid intressant att se vilka låtar som drar mest folk; igår var det Totos Hold the line, Ricky Martins La vida loca och Ebba Gröns 800 grader.
Det var trots allt en kul sista spelning inför sommaren. Nästa gång blir första helgen i augusti. Innan dess hoppas jag få uppleva riktigt bra livemusik på bla Peace and Love och ev i Skog (P Floyd).

Litteratur: Tidskriften "The Word". Det senaste numret innehåller mycket matnyttigt men framförallt en intervju med Keith Richards
Musik: Atomic Swing "Stone me into the groove". Den fungerade alldeles utmärkt som avslutningslåt igår.
Dryck: I  denna värme smakar väl alltid en Tuborg gott

Teater

Jag såg sommarpratarna igår.
Måns Herngren hade tydligen uttalat sig negativt om teater i sitt första sommarprogram. Det märkliga var att ingen i den skådespelartäta församlingen sade emot.
Jag har ett minne från Bergmans tid på Dramaten. Jag tror det var "Lång dags färd mot natt" eller kanske "Hamlet". Hostförbud var påbjudet. Med jämna mellanrum tändes belysningen i salongen upp lite svagt, skådespelarna frös i sina positioner och menigheten ombads vänligen att passa på att hosta. Tänk er själva hur många hostningar som framkallades av ren nervositet.
Kan man säga att man ibland tar sig själv på lite för stort allvar.

Litteratur: Tjechov "Körsbärsträdgården"
Musik: Beach Boys "Good Vibrations"
Dryck: Iste

Värme

Jag och dottern gick ner till lokala pizzerian. Klockan åtta. På kvällen. I T-tröja och kortbyxor. Är det för sent att göra allvar av drömmen om ett liv i ett varmare land?

Litteratur: Hemingway "Öar i strömmen"
Musik: Buena Vista Social Club
Dryck: Väl kyld Vino Verdhe

En ny era

Imorgon blir grabbhalvan 20 år. Det är lite hårt att ta. Det känns som det var igår jag var där själv. Skönt ändå att se framtiden växa upp.
Ikväll blir det en stilla kontemplation över vad som varit och vad som skall bli ...

Musik: Rolling Stones "Rip this joint"
Litteratur: Ulf Lundell "Jack"
Dryck: Skumpan får vänta tills imorgon. Finns det Löwenbräu att få tag på fortfarande

Storstadspuls

Jag var till Göteborg på ett kortare gästspel i veckan. Det är inte utan att jag saknar storstadspulsen emellanåt. En stadig ström av människor överallt, hela tiden. Vad ska vi göra för att få samma upplevelse på Stora torget?
Jag satt och strötittade på en samling av U2-videos här om natten. Och inser att det oxå är en konstform på utdöende. Nu verkar man nöja sig med YouTube-inlägg av varierande kvalitet. MTV är inte en videokanal längre och LP-konvolutens tid är för länge sedan förbi. Men vad gör det egentligen. Live-scenen verkar ju ändå vara på uppgång och det är väl egentligen så musiken bäst kan upplevas.
Min gode vän JoJo bjöd med mig på The Wall på Globen. En underbar, främst visuell, upplevelse men väldigt välrepeterad och tillrättalagd. Det var liksom självklart att bandet, trots ihärdigt klappande, inte skulle göra några extranummer. Nu väntar vi bara på sommarens begivenheter i Skog med P Floyd, denna osannolika happening i en gisten lada långt ute i ....Skog.
Efter en dag i trädgården avslutade vi dagen med en gammal Peter Greenaway film "Drowned by numbers". Det är fantastiskt att se att det går att fixa finansiering för hur udda ideer som helst. Mycket underhållande och inte likt något annat.

Litteratur: Merete Mazarella "Där man aldrig är ensam"
Musik: Mats Ronander "Kött och Blod"
Dryck: I den råa skymningen satt en Rioja fint till Serranoskinkan

Back on track

Long time no see...
Jag har samlat på mig en del iakttagelser som förbryllar mig;
Först en bekännelse: "Så ska det låta" är en av veckans höjdpunkter, inte för tävlingen som sådan utan mer för att man ibland kan utsättas för bländande musikalitet och musikalisk glädje. I fredags såg vi ett rösternas äktenskap välsignas i himlen. Helt överraskande. Anna Sahlin och Magnus Carlsson. Om folkparkerna funnits kvar hade vi fått höra dessa omfamna chokladhjul och varmkorvsstånd hela sommaren. Att de fixade stämsång var väl inte så konstigt men att rösterna kompletterade varandra så bra...
Jag vet inte hur mycket som är repeterat i förväg men bandet klarar sig fantastiskt bra

Men en enkel fråga från en äldre tonåring; Om man har en sådan talang, en sådan förhållandevis framgångsrik karriär i flera länder, tydligen ett lyckligt förhållande och ser förhållandevis bra ut, varför göra ett läppjobb? Att se Anna S ha fullt sjå att slicka sig om munnen för att känna efter att läpparna satt kvar och förskräckas av den osymmetri som drabbat hela ansiktet var faktiskt beklämmande.
Meg Ryans karriär har väl inte hämtat sig än efter hennes helt groteska fix.
Detta stämmer till eftertanke. Vilka ideal för vi fram?

En gammal hjälte som jag stötte på helt apropå på radion är Kjell Alinge. På den tiden som klockan tre på lördag eftermiddag var en helig tid (Tio i topp), så blev Kjell Alinge med sina program Pop 74, Pop 75 och sedemera Asfalttelegrafen det lite mer avantgardiska alternativet. Hans beskrivning av omslaget till Supertramps "Crisis, what crisis?" var så målande att jag kände igen mig direkt när jag såg det. Har ni hört talas om det ungerska bandet Omega? Jag har! Kjell Alinge spelade dem flitigt och till slut fanns de till och med representerade i skivbackarna på den lokala skivbutiken. Jag har en samling av Hemma hos-programmen han gjorde tillsammans med Janne Forsell. Fullständigt galna. Hassan, Killing-gänget mfl har dem att tacka för mycket.
Jannne Forsells reseprogram var också en lisa för själen. Underfundiga nedslag i olika delar av världen där han lyckades etablera en märklig kontakt med de flesta han träffade. Lite grann som Michael Palins reseprogram där märker man dock att budgeten är betydligt större och tillrättalagdheten tydlig. Vart tog Janne vägen?

Peace & Love börjar närma sig. Jag har inga självklara måste-band denna gång. De gånger jag sett Dylan har det varit väldigt otillgängligt och träigt. En sak är säker, man kan aldrig vara säker på vad man får. Ett band som gjorde en fantastiskt spelning mitt på blanka eftermiddagen för två år sedan är de lokala hjältarna Sator. Tala om attityd och musikalitet. Deras DVD från Sticky Fingers i Göteborg fångar mycket av deras energi. Köp den!

Ron Wood har precis ettårsjubilerat som programvärd i radion. Fortfarande lika underhållande
http://www.ronniewoodradio.com/

Litteratur: Peter Robinsons böcker om Inspector Banks
Musik: Sator "I'd rather drink than talk"
Dryck: Ett publikfriande fynd från Spanienresan: Dollar Fever Bourbon (Don't try this at home)

Ibland klickar det...

Återigen vill jag göra reklam för Ronnie Woods radioprogram. I det senaste var Mary Wilson från The Supremes gäst. Otroligt häftigt att höra dessa ärrade veteraner slänga käft över en fantastisk låtlista. Att Brown Sugar nog ursprungligen var tillägnad Marsha Hunt snarare än Mary Wilson kan vi förlåta denna dag.

Show 46 - Featuring Mary Wilson by Ronnie Wood Show

Litteratur: Clarke, Druvan bakom vinet
Musik: The Temptations, "My Girl"
Dryck: Loka Naturell

Tsunami

Fruktansvärda bilder från Japan. Minnena från Thailandskatastrofen kommer över mig
Japanerna lever ju på en krutdurk och vet om det. Ändå kan naturens vrede få sådana konsekvenser i detta genomstrukturerade land. Alla våra bekanta verkar ha klarat sig bra. Någon bor och arbetar i Chiba som varit utsatt men han är inte drabbad personligen.

Solsken och fågelsång idag. Så i vår del av världen verkar vi återvända till livet.

Litteratur: Cervantes, Don Quijote (Ja, jag håller fortfarande på att kämpa med den)
Dryck: En Chianti Classico går alltid hem
Musik: Mats Ronander, Kött och Blod

Coola låttitlar

Senaste tiders coolaste låttitlar, varför kom jag inte på dem själv?
Fatboy: Bad news from pretty red lips



Sator: When you lie down with dogs (you're gonna wake up with flees)

På plats i nya residenset.

Dax att ta tag i bloggandet igen. Det är ju ändå träningsarenan för kommande stordåd.
Vi har nu snart bott 3 månader i nya huset. Det mesta hjälpligt på plats. Vi hittar det mesta vi behöver.
Vintern känns lång och just nu är jag lite nyfiken på hur trädgården kommer att te sig i vårljuset.
Vad har jag då reagerat eller retat mig på sedan sist. Inte mycket faktiskt; sådana världsliga saker som blinkersanvändning i trafiken, snöröjning i allmänhet och folk som alldeles självklart stiger in genom en dörr och stannar upp och blockerar vägen helt för dem som kommer efteråt medans de jiddrar på om sin egen förträfflighet är ju alldeles för självklart, och tyvärr alldeles för vanligt,  för att ta upp plats här.
Ibland känns det som att jag inte riktigt är i takt med resten av världen.
Positiva grejor:
Jag hittade vidoeboxar med Peter Greenaway och Ettore Scola på bokrean. Högtidstunder väntar.
Jag har läst "100-åringen..." mycket roande och annorlunda.
Jag har fått hem två flaskor La Serre Nuove som jag hoppas mycket på
Maten kallar. Den sista touchen skall till

Litteratur: Rodriguez-Hunter; Kulinarisk njutning med en förlorad generation
Musik: Oasis; Cigarettes & alcohol
Dryck: Vardagsfavoriten Briccotondo