Igår slog vi ett fantastiskt rekord; kamratgänget genomförde sin 25.e alternativa julmiddag på raken. Vi har träffats i december varje år sedan vår studietid tillsammans med våra respektive . Startsträckan är noll, we have some catching up to do. Men det innebar att jag missade programmet igår. Tre reflektioner:
Ebbot har aldrig varit så nykter
Lill släppte handbromsen och avstod sitt signatursound med pratsång och presenterade en soulsångerska som vi aldrig kunnat ana.
Agnes lämnade också sin comfort zone, klubbmusiken, och gjorde en fullständigt underbar hittig Instant repeater 99.
För att kanske ha den smalaste katalogen så gjorde sig Ebbots låtar fantastiskt bra och personliga. Titiyo som Sveriges svar på Patti Smith, Dageby som helt plötsligt fick flyt...
En stilla undran, när skall bandet få den cred det förtjänar?
