Storstadspuls

Jag var till Göteborg på ett kortare gästspel i veckan. Det är inte utan att jag saknar storstadspulsen emellanåt. En stadig ström av människor överallt, hela tiden. Vad ska vi göra för att få samma upplevelse på Stora torget?
Jag satt och strötittade på en samling av U2-videos här om natten. Och inser att det oxå är en konstform på utdöende. Nu verkar man nöja sig med YouTube-inlägg av varierande kvalitet. MTV är inte en videokanal längre och LP-konvolutens tid är för länge sedan förbi. Men vad gör det egentligen. Live-scenen verkar ju ändå vara på uppgång och det är väl egentligen så musiken bäst kan upplevas.
Min gode vän JoJo bjöd med mig på The Wall på Globen. En underbar, främst visuell, upplevelse men väldigt välrepeterad och tillrättalagd. Det var liksom självklart att bandet, trots ihärdigt klappande, inte skulle göra några extranummer. Nu väntar vi bara på sommarens begivenheter i Skog med P Floyd, denna osannolika happening i en gisten lada långt ute i ....Skog.
Efter en dag i trädgården avslutade vi dagen med en gammal Peter Greenaway film "Drowned by numbers". Det är fantastiskt att se att det går att fixa finansiering för hur udda ideer som helst. Mycket underhållande och inte likt något annat.

Litteratur: Merete Mazarella "Där man aldrig är ensam"
Musik: Mats Ronander "Kött och Blod"
Dryck: I den råa skymningen satt en Rioja fint till Serranoskinkan