Surrealism i vardagen

I eftermiddags hade jag tid för däckbyte.
På väg in i den första rondellen (det finns en del) på väg till verksta'n gick det ganska hackigt. Trafikrytmen var inte optimal. Skivan hackade kan man säga. Men när det till slut var läge för mig att åka in i rondellen blev jag stående...
En metallicgrön Saab kom åkandes åt fel håll. Jag tror alla blev lika förvånade som jag; trots att det var dubbla köer in i rondellen från alla håll så stannade trafiken bara av. Inte en blinkning, inte ett tut, tiden stod stilla. Saaben stod stilla ett bra tag innan den sakta vek in på en avfart, i rätt riktning... Hur tänker man då?
Fem minuter senare när jag precis kommit upp på motorvägen och närmade mig 110-skylten, fortfarande gick trafiken i dubbla led och lite knackigt i regnvädret, blev det plötsligt oroligt framför mig. Helt plötsligt kastade sig bilarna ut i vänsterfilen och orsakade tvärbromsningar i kön. Helt plötsligt förstod jag varför. Tre bilar framför mig stod en skåpbil stilla mitt i högerfilen. Inga varningsblinkers, ingen varningstriangel. trafiken var tät men jag såg inga tecken på skador men en bil stod parkerad i vägrenen framför skåpbilen. Så hjälp verkade vara på plats.
Men hur tänker man då?

Litteratur: Kennedy O´Toole "Dumskallarnas sammansvärjning"
Musik: Talking Heads "Psycho Killer"