Man må spekulera i vilket rockalbum som är "världens bästa". ett som ofta nämns i det sammanhanget är ju Exile on Main Street av Rolling Stones. Ett album som mitt i all mytbildning faktiskt inte är speciellt representativt för bandet. Endast två mindre hits, Tumbling Dice och Happy. "Svampig" mix, trots att nyutgåvan i år lyfter fram en del detaljer som man knappt hört förut. Inflytandet från Gram Parsons är tydligt. På tidigare skivor hade man flirtat lite med country-musiken (Country Honk mfl) men här är nästan en tredjedel av låtarna tydligt country-influerade. Intressant är väl att Exile fick en riktig revival under 40 licks turnén. Globen-konserten bjöd på ett förvånansvärt stort antal låtar från just den dubbeln.
Jag skall villigt erkänna att jag inte fattade någonting när jag hörde skivan första gången...
En riktig happening var att höra Mick Taylor framföra bla Ventilator Blues och Hip Shake i Falun (2005?). Ett otroligt driv och engagemang. Man förstår att just han betydde mycket för bandet under den perioden.
Som vanligt en lång utvikning...
Vilka har då gjort Exile on Main Street på svenska?
Utan konkurrens utnämner jag Wilmer X med Mambo Feber. Samma osannolika blandning av stilar, country- och rockabillyinfluenserna är tydliga men går aldrig över gränsen till att bara bli manér. Samma helt osannolika driv och engagemang.
Ge skivan en chans, Mambo har aldrig varit så sensuellt (för oss som inte dansar).
Litteratur: Oscar Hijuelos "Mambo Kings play songs of love"
Musik: Buena Vista Social Club
... två mindre hits? Lyssna på svänget i Tumbling Dice...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar