OK sista tillbakablicken. Niclas Frisk på R'nR Heaven. Atomic Swing, A Camp mm. I detta lilla format, två akustiska gitarrer och ett keyboard, såg vi en musikant. Publiken var liten men engagemanget totalt. Peace & Love.
Största intrycket lämnade dock M.I.A. Det var på riktigt. En fullkomlig ångvält av rytmer, musik, bilder, kraft, sex och POWER.
På skiva har jag aldrig lyckats förstå hennes/bandets storhet men på en stor scen, i sommarnatt, så kom världen utanför oss lite närmare. M.I.A levererar en fullödig show som rapporterar om en annorlunda verklighet utan att för den skull vara mindre sann. Det är snyggt förpackat men de låter oss aldrig glömma allvaret bakom den massiva, glänsande, pulserande fasaden. Som sagt; This is for real!
Jag är klar med Lundell; Han äger fortfarande språket men glöden bakom orden saknas. Han rapporterar om ett land i upplösning men mer pliktskyldigt än av behov. Blicken för fenomen i vardagen finns kvar, men det levereras mer som rapporter än som nyfikna betraktelser. Jag rekommenderar ändå boken, det är få som har sånt flyt i språket som Lundell men jag önskar ändå lite mer genuint engagemang.
Höst. Lång fredag. Vi avslutade dagen med fläskfile, kantarellsås och en sydafrikansk shiraz.
Hörde en gammal goding på radion under matlagningen. Glada 80-tal, kom tillbaka, allt är förlåtet utom kanske de mest extrema axelvaddarna. Släpp dansråttorna loss här kommer Feargal Sharkey:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar