Ett dygn efter debaclet i Amsterdam. Pulsen har lagt sig. Det är ändå konstigt vilket engagemang detta spel kan väcka. Och dessutom framför TVn. Jag har större förståelse för den masspsykos jag kan uppleva i en fullsatt ishockeylada eller, för all del, på en fullsatt fotbollsarena. Men framför TVn?
Trots min reaktion har jag ingen förståelse för de som kanaliserar sin frustration genom att bära hand på sina medmänniskor. Dit är steget långt och mycket oförståeligt.
Kvällens litteraturtips ger ändå en viss insyn i en sportdåres sinne. Och vad skiljer egentligen en fotbollsfanatiker från en hårdrockare, från en golfare, från en...? Förutom uttryckssättet?
Litteratur: Nick Hornsby "Fever Pitch"'
Musik: Nick Lowe "What's so funny with peace, love and understanding"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar